item19 m9 item3

Minken som kom in från kylan.

Det var ett år i slutet av 50-talet. Vi var inne i julmånaden. Snön föll en hel vecka. Den klängde sig fast i trädens grenar. Böjde de klenare stammarna till bågar mot marken. Lade sig i ett poröst halvmeterdjupt lager som gav efter och sjönk ner för minsta tyngd. Efter snöfallet kom kylan. Minus 25 grader. I dalgången nedanför vår ladugård rann en mindre bäck. Därnere var det säkert 30.
Minkspåret var inget spår. Det var en djup fåra i snön och bitvis en snötunnel. Det såg ut som om minken upprätt plöjt och kämpat sig fram. Minken kom från bäcken och målet för den mödosamma färden låg bara 100 meter bort. I en vägbank byggd av sprängd sten slutade fåran i ett hål.
Inget fanns att göra. Jag visste att håligheterna under snön var vidlyftiga. Minken var oåtkomlig. Rökbomber eller rassel med fjäderstålsband skulle inte få den att återvända ut i snön.
Men vägbanken erbjöd bara värme. Ingen mat. Därför skulle den säkert flytta sig. Förr eller senare.
Det blev förr. Dagen därpå fortsatte fåran i snön. Spikrakt i hundra meter och in under ladugården. Minken hade kommit in från kylan. Här var den i säkerhet för jägaren med hagelbössan.
Men inte för fångstmannen.
Men hur fångar man en mink under en ladugård på 50-talet. Den tidens ladugårdar var levande i full bemärkelse. I varmladugården trängdes kor och kalvar, får, gris och häst. I kolstybblagret under cementgolvet hade skeppsråttorna sina gångar. I gödselstacken fann de mat. I kallutrymmena förvarades hö, spannmål och fodermjöl. Det gav dukat bord åt möss, gulsparvar och gråsparvar. En mink hade maten krypande och flygande och prasslande överallt omkring sej.
Mina Dala-saxar, inköpta från Vapen-Depoten i Falun, letades fram. Två gulsparvar plockades ner med luftgeväret från takåsarna uppe på höskullen. Fåglarna stacks fast på saxarnas gillerstickor. Där såg de något hopsjunkna och uppgivna ut. Jag blev tvungen att sträcka upp halsarna och staga upp dem med trästickor tills kropparna frusit vilket inte tog lång tid. Kylan låg stadigt kring 30 gradersstrecket.
Saxarna placerades ut. Tre på höskullen. En annan under ladugårdsgrunden där minken krupit in. Saxarnas skänklar var övertäckta med höboss. Sparvarna såg levande och alerta ut.
En nöjd fångstman kröp till sängs den kvällen.
En häpen och överraskad fångstman mötte något helt oväntat nästa morgon. Från saxen under ladugårdsgrunden hördes ett våldsamt liv. En stor, gråspräcklig, vild och vansinnigt arg katt satt fast med ena frambenet. Jag prisade tyst en lärdom jag tidigare gjort om Dala-saxarna. Att de i alla lägen bör bindas fast . Katten avlivades. Pälsen var vildvuxen och tovig. En vildkatt som valt ladugården som en bra plats för att övervintra .
Nåja. Fångsten var oväntad och ovälkommen men inte direkt oanvändbar. Katten var välnärd och tung. Jag slängde den i en gammal vedlår som stod bakom några tomma melassfat. Så fort kylan gav med sig skulle jag ta katten till rävåteln under min vakglugg. Nu gällde det först och främst att ordna en ny gulsparv och återställa saxen. Minken var ju kvar.
En vecka flöt iväg. En vecka med orörda saxar. En vecka med noggrann avspårning varje dag. Jag sopade varje kväll gångvägen in till ladugården. Inga minkspår. Inga andra spår heller. Bara fortsatt kyla och lössnö. En svag misstanke började gro. Tänk om minken som kom in från kylan krupit rakt i gapet på den stora katten. Då gillrade jag mina saxar helt i onödan.
Nästa vecka slog vädret hastigt om. Plusgrader fick snön att börja rasa från träden. Lika bra nu att ta med sej katten och kolla rävåteln.
Märkligt. Katten vägde ju nästan ingenting. När jag vände den ute i dagsljuset stod sammanhanget helt klart. Kroppen var ihålig, helt uräten inifrån. Restaurang Vildkatten hade hållit öppet för minken hela veckan.
Den ihåliga katten tillbaka i mitten av vedlåren. I varje hörn runtom en uppgillrad Dala-sax utan gulsparvar på gillerstickorna. En nöjd fångstman var säker på sin sak den kvällen. Så säker att han inte brydde sig om någon sopning av ladugårdsinfarten.
En ännu mer nöjd fångstman såg ner i vedlåren på morgonen. Minken hade kravlat upp och hoppat ner till matstället. Nu låg den död med en sax kring bakbenet och en annan kring framkroppen.

minken
Övrigt Bygg fällor själv Fångsttips Tillbehör fångst,jakt Fällor för levandefångst Slagfällor dödande Priser beställning Till startsida Företaget