item19 m9

Min första kråkfälla.

Den har jag inte glömt. Leufstabruksfällan hette den. Ritningen fanns i Svensk Jakt.Det här var på 50-talet. Jag var 11 år.
Läraren i skolslöjden var ingen jägare. Men han hade sett oräkneliga skärbrädor, sittpallar, klädhängare och ljusstakar ta form i slöjdsalens ärrade hyvelbänkar. Min idé att bygga en kråkfälla på skolslöjden var lika oväntad som rent brännvin i nattvarden. Kanske var det just det som gjorde läraren intresserad. Jag fick löfte om virke och annat material. ”Men hönsnätet får du ordna själv” sa han.
Kråkfällan byggdes med noggrannhet enligt ritningen. Den blev klar en dag i slutet av april och ställdes i åkerkanten intill en aspdunge halvvägs ner mot sjön. Inälvorna från en slaktad ungtjur och några lakar som fångats med krok på vårisen var bete.
Från vindsvåningen i vårt hus kunde man se vad som hände kring fällan. Synbilden var suddig men minnesvärd. Asparna växte neråt. Åkern med fällan och sjön i bakgrunden intog himmelens plats. Kråkorna och skatorna for snett upp från grenarna och landade med fötterna uppåt på fällans tak Därifrån hoppade de ännu mer uppåt och upphävde tyngdlagen när de satt och gick på tarmhögen precis som om de var stora flugor i ett blodigt rumstak.
Nej. Jag led inte av något synfel i ungdomen. Men kiikare var ovanliga på 50-talet. Mina första studier av Leufstabruksfällans funktion skede genom linsena till ett avvägningsinstrument med 30 gångers förstoring.
Och just nu såg det bra ut. Det var inmatningen som pågick. En svärm av flyttkråkor och skator for mellan fällan och aspdungen. Tarmhögen började plana ut. I kväll, i nattmörkret skulle det ske. Stegen skulle placeras i takhålet. Gästabudet var slut. Det var nu som den elvaåriga fångstmannens list skulle överträffa kråkornas klena förstånd.
Den morgonen var spänningen stor bakom mässingtuben i vindsfönstret. Fåglarna började samlas i aspdungen vid sextiden. Jag såg den första kråkan klamra sig fast i stegpinnarna. Även den andra och tredje och många fler. Alla tog sig en titt innan de for därifrån. Med stegen i takhålet vågade sig ingen kråka upp d.v.s ner i fällan.
Men skatorna då. Jo, det var inte rädda för stegen. De for hastigt upp d.v.s. ner mellan stegpinnarna och lika hastigt ner d.v.s upp genom stegpinnarna. Vingarna som skulle ta emot tog inte emot. Skatan slog ett vingslag när hon lättade och for som en projektil genom stegen med vingarna tätt intill kroppen.
Min första kråkfälla fångade ingen fågel. Men i trettio gångers förstoring insåg jag att noggranna mått och ritningar mycket väl kan vara gjorda för helt odugliga fällor.

kraka
Övrigt Bygg fällor själv Fångsttips Tillbehör fångst,jakt Fällor för levandefångst Slagfällor dödande Priser beställning Till startsida Företaget